Sebrin: När och varför började du sjunga?

Loreen: Jag började sjunga när jag var väldigt liten. Varför vet jag inte, jag bara gjorde det. Jag tänkte inte så mycket på det liksom. Det bara var så. Men jag sjöng aldrig inför folk, det vågade jag inte. Jag sjöng i klassrummet så fort klassen gått ut på rast. Mitt första uppträdande för publik gjorde jag ganska sent.

Mariella: Har du alltid varit bra på att sjunga?

L: Nej, jag tror inte det. Jag brukar lyssna på grejer som jag spelade in när jag var barn och tänka ”vad är det här för någonting”? Man behöver träna mycket. Precis som om man vill bli friidrottare eller dansare. Det hjälper inte med bara talang. Man måste alltid träna.

S: Hur gammal var du när du var med i din första sångtävling?

L: Jag var 19 år tror jag. ”Idol” var den första tävlingen som jag var med i.

M: Hur långt kom du?

L: Jag kom fyra.

S: Det var grymt. Jag kommer ihåg det. Jag hejade på dig och Darin. Ni var mina favoriter.

L: Är det sant? Vad roligt!

S: Kan du berätta lite om din dans?

L: Jag älskar att dansa. På klubbar eller ensam framför spegeln hemma. Men jag är ingen dansare egentligen.

S: Din dans är grym, den är annorlunda …

L: Man måste våga göra sin grej. För någon annan kanske det ser fjantigt ut, men vem bryr sig? Min dans gjorde jag tillsammans med en tjej som heter Ambra Succi och var med i Bounce. Det är ganska svårt att dansa och sjunga samtidigt.

M: Kommer det att göras en musikvideo till ”Euphoria”?

L: Jag vet inte, vad tycker ni …? Vi sitter och diskuterar om det. Då kan man göra låten med ännu coolare steg.

S: Kan man berätta med rösten?

L: Om man lyssnar på en arabisk eller en svensk låt hör man direkt om de sjunger en sorglig låt eller om den som sjunger har varit med om något svårt, Ja, man kan verkligen berätta med rösten. Ibland är det nästan bättre att berätta med rösten. Alltså att man sjunger i stället för att prata. Det går mycket snabbare att fatta.

M: Har du något fritidsintresse?

L: Förutom att sjunga så gillar jag att dansa. Men framför allt är jag lite buddistisk av mig, jag gillar att meditera.

S: Du håller inte på med någon sport eller så?

L: Jo, jag tränar ganska mycket. Jag älskar att jogga och brukar träna på gym.

S: Har du någon favoritbok?

L: Ja, jag har den till och med i väskan. Den heter ”Ayurveda”, den är så bra. Den ser ut som värsta töntboken men det är den inte. Den handlar om stjärntecken, vilka drag man har. Vilka man passar ihop med, och hur man ser ut fysiskt. Den är jättebra.

M: Hur känns det att ha lågt odds i Eurovisionsfinalen?

L: Jag fick reda på det i går. Och jag bara Oh!

S: Vi håller tummarna för dig.

M: Jag tror att du kommer ta hem segern.

L: Tror ni? Man blir lite nervös. Alla är helt säkra på att man ska ta hem segern. Och så kommer man kanske sist.

S: Vad händer efter finalen?

L: Då börjar jag turnera. Skriva klart plattan. Så ska vi spela in musik­videor, det kommer att vara mycket fotografering. Massvis. Man kan säga att jag inte kommer ha mycket av liv. Jag ska jobba mycket.

M: Om du inte hade lyckats inom musik vad tror du att du hade gjort?

L: Då hade jag jobbat med mänskliga rättigheter. Vissa saker är så fel och om man kan göra nåt åt saken så ska man göra det, eller hur?

S: Inte som dom andra som bara struntar i det…

L: Det är därför som det är så viktigt med reportrar, dom berättar ju sanningen. Om det finns orättvisor i världen, hur ska folk få reda på det om inte någon skriver om det?

L: Hur gamla är ni?

M: Vi är fjorton.

L: Hur är det i Södertälje då? Är det bra där?

S: Det är mycket som har blivit bättre.

M: Ja, många har ju fel bild av Södertälje. Vissa tror att man måste gömma sig för allt men det är inte så.

S: Nej, det är absolut inte så.

L: Vad gör ni mer förutom att vara reportrar, vad tycker ni om att göra på fritiden?

S: Jag spelar fotboll. Jag har hållit på i fyra år.

M: Jag gillar mer att shoppa.

L: Vad har ni för stjärntecken?

S: Oxe.

M: Jag är kräfta. Vad är du?

L: Jag är Våg. Jaha, Oxe och Kräfta? Kräftor älskar sitt hem. Dom har koll på style, det är därför du gillar mode. Oxar är så envisa.

M: Hon är jätteenvis.

S: Du verkar ha koll på stjärntecken, man kanske skulle läsa den där boken.

L: Läser ni böcker själva?

S: Jag håller på och läser en bok nu. Den ingår i en serie, Vampire diaries.

M: Jag har precis börjat läsa en bok, men jag minns inte namnet på den.

L: Vad handlar den om?

M: Jag är precis på de första sidorna. Jag har lånat den från skolans bibliotek. Dom köpte en massa nya böcker för att få i gång oss att läsa. Innan läste jag aldrig böcker, jag är dålig på det.

L: Det är ganska kul att läsa böcker. Eller hur?

S: Ja, på kvällen och så. Framför en brasa. Det är jättemysigt.

L: Jag önskar att jag läste mer böcker. Jag säger bara ”finns den på film, vad bra då tittar jag på filmen”.

S: Så du tycker om filmer?

L: Jag älskar filmer. Har ni sett ”Hunger games”?

S: Nej, jag vill se den, den verkar jättebra.

M: Jag vill också se den.

L: Efter att ni har sett den filmen lovar jag er ni kommer bli såna här krigare. Vi ska fajtas för rättvisa.

M: Jag tycker att det är häftigt att du kan sitta på en restaurang utan att det kommer fram en massa människor.

S: Man ser att dom står och viskar där borta.

L: Jag kör undercover med glas­ögon. Jo, det är rätt mycket med allt det där.

S: Är det jobbigt?

L: Ja, lite, för jag är så van att kunna gå ner på stan. Vad vill ni bli när ni blir stora?

S: Jag har faktiskt ingen aning.

L: Det är helt okej, man behöver inte veta. Det absolut bästa är att man kan vara allting om man vill. Du vet inte heller vad du vill bli?

M: Nej, det är så svårt.

S: Visste du vad du ville bli när du gick i sjuan?

L: Nej. Jag gick natur på gymnasiet. Man måste testa sig fram. Det spelar igen roll, ingen vet vad man vill bli i den åldern. Det är kul, ni kan testa vad ni vill. Och om ni blir uttråkade går ni vidare till nästa grej.

S: Nu har väl du blivit den du ville bli?

L: Jag kommer att sjunga men jag kommer att göra andra grejer också. Så fort jag inte tycker att det är kul längre så slutar jag.

M: Hur många syskon har du?

L: Sju småsyskon. Jag är äldst.

M: Har det inte varit jobbigt att ta hand om dom?

L: Nej, jag gillar det.

S: Jag också, vi är fyra barn.

M: Jag har tre småsyskon. Jag tycker att det är så jobbigt när dom gråter och håller på.

L: Hur gamla är dom?

M: Den yngsta är två. Han gråter mycket.

L: Jag satt barnvakt hela tiden. Men så sa morsan en gång ”jag tror att du behöver lite egen tid”. Så tog hon alla syskonen och åkte i väg. Så jag var ensam hemma. Man saknar dom efter ett tag. Eller hur?

S: Ja, lätt.

L: Tänk att fira jul helt själv… Så tjejer tänk inte så mycket på det. Ni kan bli vad ni vill. På riktigt. Det är bara att börja nånstans. Ni är fett smarta och coola! Låt ingen säga till er att ni inte duger!